Anna Ryman

Under en längre tid har jag arbetat med att genom skulptur, teckning och måleri undersöka hur landskap natur och människa egentligen mår i en tid där vår påverkan på klimatet har gjort våra förutsättningar allt mer oberäkneliga. Jag funderar över ett slags framtidscenario, eller en verklighet som redan är här, där människans existens till slut har blivit ett hot för henne själv, och där tiden efter antropocen är den tid där människan kanske inte längre har en självklar plats. Jag ställer frågor om vilka vi är i den värld som formar sig framför oss, och vilken plats naturen får i en värld som gärna vill exploatera den, antingen som fysisk råvara, eller som turistattraktion

I min arbetsprocess utgår jag från verkliga landskap, och ibland från min fantasibild av dem. Det rör sig ofta om karga och ödsliga platser. Dels är det platser som är extra utsatta för klimatförändringar, men det är också platser som jag fascineras av, och som tycks ha ett lugn och präglas av något slags tidlöshet där det är naturen som styr. I min värld blir de till märkliga landskap där dåtid och nutid flyter ihop i en värld där utdöda och nu levande varelser samsas om levnadsutrymmet med märkliga figurer hämtade från drömmar och populärkultur.